Det finns en anledning till att jag sällan går på spinning - jag avskyr att cykla när det känns som om man ska svimma eller dö och när det äntligen gått 15 minuter av passet som upplevts som en evighet, är det "bara" 45 jävla kvar! Tortyr. Tänk er då istället cirka 6 såna spinningpass på rad, fast i motvind (läs storm) och piskande regn, då har vi beskrivningen på helgens runda.
Efter den upplevelsen har jag uttryckligen sagt "aldrig mer!" till cykellopp och allt och alla har fått stå ut med mitt klagande, men hör på denna: Allteftersom dagarna går blir jag konstigt nog mer och mer revanschsugen och funderar i smyg på hur jag skulle kunna förbättra tiden och lägga upp taktiken tills nästa gång. Well, well, den dagen den sorgen...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar