55:55

En av de absoluta höjdpunkterna med att deltaga i ett stort lopp, enligt min mening, är att befinna sig i startfållan stunden precis innan startskottet går. De femton minuterna före loppet när startgrupperna fylls upp med fler och fler taggade löpare, uppvärmningsmusiken dunkar på hög volym, den som sneglar sig omkring ser att alla är fokuserade till max, möjligheterna många och det är svårt att undgå massan av publik bakom avspärrningarna som trängs för att se. Det är adrenalin när det är som bäst.


Jag hade mer kvar att ge. Men det är svårt att springa strategiskt när man inte vet vad som väntar, och det är lätt att vara efterklok. Uppförsbackarna upplevdes betydligt fler än nedförsbackarna men loppet var det roligaste jag hittills sprungit. Nu väntar nästa del i Tjejklassikern - Vasan i februari - en hel evighet för någon som väckt tävlingsmänniskan inom sig till liv på riktigt.

Gillar att medaljen föreställer en konståkerska, som en träff mitt i prick.